Sakine Madon – Student med 18.000 kr i restskatt

Stulet från Osäkrade Studenter
———————————————
Om studenter inte har bröd, kan de väl äta bakelser?

Sakine Madon ägnar i dagens City hela sin krönika åt Osäkrade studenter och våra krav. Det går inte att låta bli att fascineras över borgarklassens diskreta charm. Om studenter inte har råd med kollektivtrafik, så kan de väl cykla från Upplands väsby eller Farsta till Universitetet. Det finns ju inget som är gratis, berättar Sakine, medan hon i nästa andetag tycker att studenter redan kan få vilken litteratur de vill gratis på bibliotek.

Det är inte det att vi inte tycker att Sakine är lustig – inte alls- i själva verket förgyller hon ofta vår vardag med sin fascinerande oförmåga att förstå de enklaste resonemang. Men i längden blir det lite tröttsamt med denna ”det viktigaste är inte att ha en analys, det viktigaste är att ha en åsikt” som nu är legio bland Timbros hovnarrar.

Sakine förstår nästan ingenting, så vi kan väl passa på att förklara en smula.

”Vi kräver rätten att studera på heltid”. Det är inte särskilt invecklat, våra kurser och program kräver av oss att vi ska studera på heltid, så vi vill att det också ska vara möjligt att göra det, oberoende av om man har rika föräldrar, goda kontakter eller är allmänt lyckligt lottad. För att det ska vara möjligt att studera på heltid så måste man ha ett studiemedel som det går att överleva på. Att vara student idag är att vara fattig, så enkelt är det. Hur vansinnigt det än må låta så följer inte studiemedlet konsumentprisindex, det innebär alltså att studenter blir fattigare och fattigare för varje år som går. Det är dock inte så att studenter behöver äta mindre idag än för femton år sedan, snarare så stiger även priserna på det mest nödvändiga för studenter. Bostadspriserna skenar iväg, och med en borgerlig regering så har det som tidigare mest var sorgligt nu tagit en absurd vändning då allmännyttan säljs ut och ger plats för lyxrenovering av bostadsrätter, samtidigt som slopade ränteavdrag helt avbrutit byggandet av hyresrätter. Trots större möjligheter än någonsin förr att göra kurslitteratur tillgänglig så ser vi högre priser, ökade kontroller vid kopieringsmaskinerna och ständigt ökade kurspaket av böcker som studenter tvingas köpa för att sen finna att kollegiet ”uppdaterat” böckerna till nästa termin och därmed förstört andrahandsmarknaden. Matförsäljningen på universiteteten domineras alltmer av 7/11, pressbyråer och andra franchises som har ekonomiska möjligheter att betala monopolhyrorna men som säljer dålig mat till dyra pengar. För de som har tid och möjlighet att göra lunchlådor så är det en ständig kamp om de få microvågsugnar som finns.

Men som sagt, studenter måste överleva, så de jobbar extra. De är villiga att jobba extra till nästan vilket pris som helst, och detta är givetvis en tacksam marknad för diverse bemanningsföretag som tjänar grova pengar på studenternas allt sämre situation. På det sättet får vi en privatiserad utbildning som skiktas i de studenter som har pengar hemifrån eller goda kontakter och därmed kan studera heltid eller få jobb som knyter an till deras utbildning, och en annan grupp av studenter som måste välja bort föreläsningar för att jobba på lager utan anställningstrygghet och därmed försämrar sin möjlighet att någonsin få en bättre position på arbetsmarknaden. Eftersom alla studier visar att fattigdom är ärftligt så befästs den här utvecklingen alltmer då arbetarklassen kommer in på universiteten och snabbt får veta sin plats.

Så, i ljuset av detta är våra krav högst rimliga, vi kräver rätten att få studera på heltid- för alla. Det mest solidariska och kollektiva sättet att göra detta möjligt är att garantera tillgången till det som krävs för att studera. T.ex.

• Ett studiemedel som följer konsumentprisindex. Vill man jobba extra så ska man givetvis få alla möjligheter att göra det, men det ska vara ett val och inte ett tvång. Om kravet är heltidsstudier så ska rätten också vara det.
• Att garantera ett exemplar av varje kursbok per studerande i biblioteket, att material görs tillgänglig elektroniskt, att uppdateringar av böcker görs tillgängliga på ett sätt som inte kräver att man köper en helt ny bok.
• En bostadspolitik som bygger hyresrätter som ungdomar har råd med, inte bostadsrätter för de rikaste.
• Facklig representation som säkerställer att de arbeten som delas ut av bemanningsföretagen har kollektivavtalsenliga villkor.¨
• Studentinflytande över det material som ska ingå i kurserna och examinationsformerna, dagens ekonomiska hets ställer studenter och lärare mot varandra och omöjliggör en konstruktiv dialog

Dessa krav är tämligen självklara och är i längden det mest samhällsekonomiskt gångbara. Sakine ifrågasätter om någon av oss läser ekonomi, och hon är välkommen att debattera det samhällsekonomiskt effektiva i ett skattesubventionerat låglöneproletariat som minskar den allmänna utbildningsnivån i Sverige. Den svenska ekonomin har alltid varit beroende av en hög nivå på utbildningen, men dagens situation riskerar att vara en återgång till ett starkt skiktat klassamhälle där några utbildas till ekonomer eller direktörer, medan resten får hålla sig till samma arbete som deras arbetarklassföräldrar haft. Rationaliseringseffekten förstörs då företag med låg produktivitet kan anställa människor till ovärdiga löner; varför ska företag som sköts dåligt få konstgjord andning och kunna konkurrera på andra villkor än de företag som följer kollektivavtalen och sköts bra. I längden får vi bara dåliga företag och ”skitjobb” med osäkra anställningsförhållanden kvar. Att Sakine, vars ekonomiska situation avslöjas ganska väl av en kvarskatt på nästan 20000 inte förstår detta är inte så märkligt, å andra sidan är det så mycket hon inte förstår. För alla er andra som känner igen er i den situation som vi beskriver så är ni välkomna att organisera er tillsammans med oss i Osäkrade studenter. För Sakine har rätt i en sak, människor som kämpar för sin rätt är ”en tillväxtbransch”.

Osäkrade studenter fick också mejlat en insändare som svarar Sakine:

Jag har studerat utomlands. Mina studiekamrater där var helt förfärade över att i Sverige skuldsatte man sig för resten av livet för att kunna studera. Och att dessutom studielånet var så fiffigt inrättat, att ingen student i Sverige kunde leva på det utan dessutom var tvugna att arbeta parallellt. Vilket gjorde att våra heltidsstudier alltid fick samsas med lågbetalda deltidsjobb.

Mina utländska studentkompisar berättade för mig om Universitetsockupationerna som pågått i Grekland senaste året, om ockuperade institutioner i Italien där doktorander, professorer och studenter agerade gemensamt, om de franska studentprotesterna mot uppluckrandet av deras motsvarighet till LAS, om de turkiska universiteten där all kurslitteratur fanns uppkopierad gratis för studenterna (de sade “alla tjänar ju på att hålla kunskapen fri på universitetet, de kommer ju samhället till godo att forskningen är kumulativ”).

De frågade mig: “Men ni studenter i Sverige, hur reagerar ni på er situation. Ni tvingas ta ett lån för att studera, går i en skuldfälla, tvingas ta låglönejobb för att ni inte kan leva på lånet, det är bostadsbrist, ni har Europas dyraste kollektivtrafik-avgift… Ni måste vara rasande. Oss er måste varenda institution vara ockuperad, det lär vara massdemonstrationer på gatorna varje helg.”

De kunde inte tro sina öron, när jag fick svara att Universitetet var nog den sista plats i det svenska samhället där man hittade politik. Studenter pratar aldrig om sin livssituation, studenter bär sitt kors isolerade, studenter är osynliga för varandra.

Mina vänner svarade mig. “I det här fallet är det ni svenskar som lever i ett underutvecklat land. När det gäller protester behöver ni verkligen en europastandarisering.”

Så nog lärde jag mig något av att studera utomlands om misären i studentens miljö. Jag lärde mig att sluta hålla käft, att inte bara svälja, att faktiskt börja ta min livssituation på universitetet på allvar.

ps. Oj Sakine, har du fått ytterligare 18 827 kroner i skatt. Stackare. Det är ju nästan tre månaders studielån. Hur ska du då kunna studera vidare?

ps2. Med en sådan kvarskatt kan jag tänka mig din lön. Dvs det är nog inte så konstigt att du inte kan sätta dig in i att vara fattig student. Sucker.

Andra bloggar om: Samhälle, Politik, Sakine Madon, Osäkrade Studenter, Restskatt, Gratis, Krönika, Kollektivtrafik, Nolltaxa, Helttidsstudier,